VM Bænkpres 7. - 10. december 2000
Af Kåre Lundgren
Det här var tyvärr, på flera sätt, det sämst arrangerade VM som jag sett och då har jag ett perspektiv sedan 1986 att jämföra med.
Det började redan vid hotellincheckningen. Vi fick inte betala vid receptionen med visa-kort som man normalt gör, utan istället i en annan lokal direkt till arrangörerna och vi var tvungna att betala med sedlar. Fastän jag visade att vi hade fått bekräftat 2 enkelvaerelser á 55 D-mark, påstod de att det inte fanns istället var vi tvungna att ta två dubbelrum till nästan dubbla priset. Sådant snyd måste bort från vår sport.
Under Tekniska mötet fick ett par nationer plötsligt sätta in flera nya lyftare trots att de ska vara anmälda senast några uger innan VM.
Lokalen där VM avhölls var fin, men arrangörerna hade lagt ned minimalt med ansträngning för att det ska få kallas ett VM. Ingen klocka, minimalt OH-scoreboard som bara uppdaterades med klarade lyft, inga färgsignaler till domarna, endast tre uppvärmningsplatser och inget system för att se turordningen. När man inte ens noterade ställningshöjder när dam-klasserna 44 och 48 avgjordes var det rent av en pinligt låg nivå.
Hanna Svahn hade förberett sig perfekt till detta VM, tapningen ned gick också fint. Jag hade själv sett japanskan Fukushima i aktion under VM i Akita i november. Hon har verkligen en hög nivå, men den bygger på en extrem stil där stången vandrar en mycket kort sträcka, det rör sig om centimetrar. Det klaras genom att hon i princip står(!) på bänken med en liten del av numsen/hamstrings i kontakt med bänken, en extrem böjd rygg och maximalt brett grepp. Japanerna hade faktiskt med sig ett hårt plaströr, 30 cm långt och ungefär 18-20 cm i diameter. Det använde alla japaner till att ligga på under uppvärmningen för att nå det extrema svajet! Alla japanska lyftare hade samma koncept, Taiwan hade flera och ryskan Krylova är känd sedan tidigare. Tendensen är helt klar, allt fler
extremsvajige atleter kommer. Bänkpress är en skulder-bröst-arm rörelse. Vi såg många där stången vandrade kortare än 6 cm. En från Taiwan uppskattade jag tryckte stången 10 mm, flera ansåg att jag var generös med min åsikt!! Denna extrema stil eliminerar delvis eller helt armrörelsen, det vill säga, ideén med bänkpress är väck. Jag frågade en domare: - Is that arching or benching??
Han slog bara ut med armarna. Här är regelförändringar nödvändiga, annars blir detta latterligt, en typ av "silly-bench".
STÆVNET, Damer
Slovakiskan Svjantekova vann programenligt klass 44 och så var det dags för Hanna. Uppvärmningen var glimrande med ett klart bättre tryck än vid EM i augusti. Vi startade på 87,5, stabilt och säkert. Sedan begärde vi nytt rekord för Hanna, 92,5, och här kom en riktig fullträff! Efter stoppet på bröstkorgen så tryckte hon väldigt lätt upp vikten! Det var mycket imponerande! Därmed var silvermedaljen helt klar, de två tyskorna som låg efter var inget trussel längre.
Åt Fukushima var inget att göra. Hela 112,5 och nytt världsrekord med sin extremstil är svar nog. På Hannas sista försök fick hon inte samma bana på stången, när sedan passarna schabblade och överdomaren var otydlig så blev det inget lyft.
Krylova klarade lätt guldet i klass 52 på nytt rekord, 113,0. I ett fjärde begärde hon 120 kg och det klarades lika lätt, troligen kan hon nå 135-145 också. Stångens vandring på 2-3cm innebär att hon egentligen mest trenger att träna med stången i slutposition.
Althaus i 56 vann med en imponerande stil och styrka. I klass 60 var tyskan Hahn lite av en favorit, men hon var mycket osäker denna dag, så segern gick till ryskan Fomina före överraskningen Thompson, USA.
Sedan var det idel favoritsegrar utan större dramatik, men notera segerresultatet i klass 75 kg på 160 kg!
Herrar
Det genomgående temat under den andra dagen var att domarnas bedömning var på högre nivå än dag ett. Det innebar att de med "extremstilen" fick större problem. Då den stilen medför att de kan nå så mycket högre nivå än vad deras muskler förmår, har de väldiga problem med kontrollen på stången. I start- och slutläget är det ofta vibrationer och skakningar, kontrollen av stången är ett ofta för stort problem. Till skillnad från dagen innan kikade domarna på att stången låg i ro på bröstet, t.e.x. Detta medförde att flera av japanerna inte fick något försök godkänt.
Stanaszek vann som vanligt klass 52 på enorma 172,5. Svensken Celin var 300 g för tung till invägningen i 56, det kostade honom guldet. Han tog brons i 60 som tröst. Sivokon och Itoh hade en enorm fight i klass 67,5, världsrekordet ökades två gånger upp till 217,5. Båda missade på 222,5(!) så Sivokon blev världsmästare. Hara, tog överraskande guld i 75, det blev faktikst det enda för USA under hela detta VM!
DEN STORA SKANDALEN
Det blev väntade segrare i de följande klasserna, men så kom klass 110! Mattsson och Khuazhev klarade fina lyft på 257,5 repektive 265 för brons och silver. Polacken Kruk var en riktig gambler, han startade på sin absoluta topp, 267,5. Med många tveksamheter i utförandet, hade han den stora lyckan att få lyftet godkänt med 2-1, en tidig julgåva sade en ledare vid mig, men chansningen höll och Kruk tog guldet. Precis när klassen var klar kom ett märkligt besked från speakern. Nu skulle det helt plötsligt bli uppvisning i bänkpress och vi noterade att det var en känd ungersk storlyftare i samma viktklass som kom fram. Han lade sig på bänken och klarade strikt TVÅ REPETIONER på 2,5 kg mer än den nyblivne världsmästaren, alltså 270 kg!! Man kan lätt förstå att denna "demonstration" var planerad för att maximalt förödmjuka de som just avslutat sin VM-kamp, speciellt segraren. När det senare framkom att denne uppvisningslyftare är ett dopingfall, positiv i en dopingkontrolls första prov, djupnar denna skandal till en betänkligt låg nivå. Denna händelse är naturligtvis mot allt vad regler och idrottsmoral står för. Det är som om dopingavstängde CJ Hunter skulle ha fått vara med vid OL i Sidney och kasta sin kula längre än segraren, direkt efter OL-finalen! Det här är den största skandal som jag sett.
I Japan några uger tidigare vann Midote klass 125 och han tog hem spelet även här. Han begynte högt på nytt världsrekord, 285, som han fick godkänt i sitt andra försök men mer blev det inte. Österrikaren Kases, 131 kg tung, är nog den lättaste som vunnit VM-guld i +125, men nog saknade man en riktig "spets" i den tyngsta klassen.
Under den avslutande banketten var det brist på bord, så vi ifrån Danmark, Finland, Storbritannien och några från andra nationer fick stå hela tiden, medan värdfolket satt vid sitt reserve-rade bord.
Som jag ser det måste IPF skärpa kontrollen så att internationella arrangörer håller en sådan nivå att de verkligen håller EM-, VM-klass. Vem önskar komma till länder där man vet att man alltid narras på hotellpengar och samtidigt erbjuds ett arrangemang på mycket låg nivå? Risken är att allt fler länder väljer att bruka sina pengar så att man skickar fler deltagare till länder med normala arrangemang och uteblir från länder med låg nivå.
Jag vet inte vad Hanna Svahn sade när vi checkade in på flyget för hemfärd, men vi hamnade i buisness-class, så avslutningen blev fin i alla fall!