VM Damer 2001 i Frydek-Místek, Tjekkiet

af landstræner Johan Westerberg

Resan började tidigt i Randers onsdagen den 23 maj med att Lone och Sannah satte sig i den ”Röda faran” och startade ”Powerrun 2001” snabbt mot Horsens för att hämta upp landstränaren. Denne landstränare har en bärbar dator och ett program som heter Route66. Om man ger detta program körorder Randers till Frydek-Mistek svarar programmet att det är 1214 km och tar 11 timmar och 47 minuter! OK tyckte vi. Till gränsen mot Polen så stämde det nog bra men sedan då vi skulle genom mul- och klövsjukedesinfektionen,  så hände något med både kilometer och tidsåtgången. För när vi senare, mycket senare kom till Frydek-Mistek så stod vägmätaren på 1450 km! Och tidsåtgången hade ökat tack vare nitiska poliser…

Väl framme vid tekniska mötet hann vi få Helge Laursens diplom för utnämning till Kategori II domare. Därefter skulle vi titta på tävlingsplatsen och ställa upp Lone´s stativ. Och då vi kommer dit så har man tänkt att det skulle lyftas på ett flak gjort av spånskivor som var otroligt halt. Efter lite diskussion om förhållandena så vi tipsar om att man kan sätta på matta för att minska risken för halkolyckor. Då vi gick trodde vi faktiskt inte att man skulle ändra på det hela – men tack och lov så lyssnade arrangören.

Hotellet var helt perfekt med hög standard och morgonmad som var helt OK.

Tävlingarna de första tre dagarna kördes med minimal publik och trött stämning. Pliktskyldiga applåder kunde höras ibland. Detta berodde mycket på den speaker som man hade skaffat, hon kunde i princip ingenting om styrkelyft och knapphändig engelska. Och dessutom så spelade man ingen musik mellan lyften. Möjligen att man kunde sätta på lite musik om det var en lång paus mellan grupperna!

Arrangören hade fått ganska gott om sponsorer till tävlingen och hade tre stora skärmar som hade rubriken ”World Chapionship 2001”! Denna felstavning kunde man så småningom rätta till. Men det som inte kunde rättas till var det som stod på pokalerna som delades ut till de tre bästa i squat, bänk och dödlift. Där stod det Powerfiling! Inte lätt alla gånger… Lone sponsrade tillställningen genom att ställa upp med sitt stativ. Vi hade nog hoppats på att hon skulle kunna sälja stativet till arrangören – men det lyckades tyvärr inte.

Något som var anmärkningsvärt i vissa klasser var hur partiska domare kan vara. Helt klart är att vissa nationer i alla lägen stöttar varandra. Det var uppenbart att den ryske ledaren som har varit mycket omskriven på nätet den senaste tiden kan påverka domarna på ett anmärkningsvärt sätt. Han pratar och diskuterar med den ryske domaren som sitter och dömer utan att juryn ingriper och ber honom att sluta distrahera eller störa domaren. I vissa klasser var det pinsamt att se hur överdomaren genom att domarsystemet var felkonstruerat kunde gå in och avge avgörande domslut efter att de två andra domarna redan avgett sina lampsignaler. Så får det inte gå till på ett VM. Ett annat problem är då domarna redan innan domslutet avgetts börjar leta efter fellappen – då syns det att lyftet blir underkänt och detta påverkar de andra domarna.

Tävlingen

I klass 44 dominerade Raija Koskinen trots en tidigare skulderoperation. Världsrekord i squat med 170,5 kg! I övrigt stabil och säker lyftning av Raija totalt 397,5 kg.

I klass 48 så var det en mycket hård kamp mellan ryskan Shapovalova och Taiwanesiskan Chen. Det avgjordes först i sista dödlyftet genom att Shapovalova kunde avgöra på lättare kroppsvikt. Dessutom kunde Shapovalova sätta nytt juniorvärldsrekord i squat med 165 kg.

I klass 52 vann ryskan Eltsova med två världsrekord i squat (183,0 och 185) säkert före svenska Riita Liimatianen som i sin tur tack vare ett bättre dödlyft kunde slå taiwanesiskan Lin med 2,5 kg. Finskan Sirkiä fick alla sin squatar underkända.

I klass 56 segrade Nelubova med 37,5 kg före tvåan finska Pirjo Savola. På vägen mot segern blev det även ett världsrekord i squat för Nelubova med 192,5. Pirjo drog 202,5 i dödlyft och blev med detta näst bästa dödlyfterska på detta VM. Svenske Maria Eriksson blev 9:e kvinna i sin VM-debut. Maria fick först sin tredje squat och sa när hon gick förbi oss på väg mot bänkvärmningen ”Där var ni allt bra nervösa!”.

I klass 60 kg dominerade ryskor och en ukrainska. Fomina, ryssland segrade med 537,5 och ett snyggt världsrekord i bänk på 125 kg. Abramova tvåa med 520 och trea Vitsevska, ukraina med 505. Dödlyftet i klassen vanns av Birgit Fischer, tyskland som även blev tävlingen bästa marklyfterska med 217,5 kg. Vid prisutdelningen i marklyft hade tyvärr inte ryskorna artigheten att stå kvar medan fotograferna tog sina bilder! Tyvärr mycket dålig stil.

I klass 67,5 skulle så Lone in i hetluften. Uppvärmningen går bra och vi startar på 135 – ngt grund, går om och klarar bra. Även 145 går skapligt lätt upp. I bänken startar vi på 67,5 lätt och sedan 72,5 även detta lätt och avslutar på 75 som blir något för tungt – mer tricepsträning skall till. I dödlyftet går vi in på lätta 165 och sedan lätta 175 för att avsluta på 180 vilket Lone tyvärr fastnar med strax över knät. Totalt 392,5 och personligt rekord 12:e plats blev det. En klart godkänd tävling av Lone som faktiskt var ganska nervös inför tävlingen.

Segern i klassen gick till ryska Kudinova som vann med 50 kg före italienskan Orsini som i sin tur var 5 kg före ukrainskan Ivanova. Norska Blikra lyfte mycket bra och via personliga rekord i alla delgrenarna blev hon fyra. Inger blev faktiskt tvåa i dödlyft med 210 kg.

I klass 75 kg så hjälpte vi norskan Stikklestad med matchningen. Och det blev mycket nervöst för det stämde inte alls för den förre världsrekordinnehavarinnan i squat. Två första lyften på 215 underkända pga djupet, hon fick även göra ett replace pga stången var för långt ned på ryggen. Och då hon var lindad och klar inför sitt tredje lyft blev det ballade och problem i sekretariatet så Anne Sigrid fick stå med benen lindad i minst 5 minuter men klarar ändå lyftet ganska lätt! Skönt. Fortsättningen handlar  bara om att lyfta på säkra vikter och bevaka andraplatsen. Detta lyckas vi med och tack vare ett gott dödlyft lyckas vi knipa andraplatsen med ett totalt på 537,5 kg. Segrade gjorde ryskan Miklasevich på 595 kg och trea belv ukrainskan Bahriy på 535 kg. Anne Sigrid menade att detta var en av de sämsta tävlingar hon gjort resultatmässigt och att ändå bli tvåa var OK. Inför Stikklestads sista dödlyft sprang jag tvärs över podiet och höjde musiken till den ljudnivå som det skall vara vid stevner – och vad händer publiken börjar applådera och skrika och heja på Anne Sigrid! Tyvärr så missar hon lyftet men nu var det stämning i lokalen för första gången egentligen. Speakermadammen undrar varför det är så? Och jag förklarar för henne viskande att det beror på att musiken är för låg.

Söndagen inleddes med att allting som inte har fungerat under tävlingen fungerar helt perfekt. Musik som stimulerar och glad publik. Sekretariat som gör sina uppgifter som det skall göras. Så nu ser det ut som ett VM sånär som scoreboarden som är bättre på vilket DM som helst.

I klass 82,5 så hoppades vi en aning på medalj i förväg ( i alla fall jag). Trodde att det skulle räcka med runt 500 för ett brons. Vi började på 165 med Sannah – hur lätt som helst. Därefter 175 som också var mycket lätt och oerhört explosivt – underkänt med 2-1! Har tittat på videon efteråt och förstår inte riktigt att man kunde underkänna lyftet på djupet! Vi går om och Sannah gör ett ännu lättare lyft som hon tyvärr avslutar med obalans och underkänt. Man ska inte spekulera om vad som skulle hänt, men jag undrar om Sannah faktiskt hade kunnat böja 190 denna dag. Det fanns en sådan kraft i henne – tyvärr så är hinner faktiskt inte domarna se djupet, så snabb är Sannah i bottenläget. Grundregeln är ju att hellre fria än fälla… Uppvärmningen i bänk går sådär – mkt beroende på att det tar lång tid att få tröjan att sitta helt bra. Och det lyckas vi först med till själva tävlingen där Sannah har tre bra bänkar med lätta 100 på topp. Där fanns det minst 2,5 till – får bli på Jysk. I dödlyft går vi 180 och 195 som bägge klaras lätt. I tredje väljer vi 202,5 för att avancera en placering till 6:e plats. Stången kommer lätt upp till knähöjd och där tappar Sannah stången. Vad det beror på vet vi inte – det var bra grepp i stången – men ovanligt många av tjejerna tappade greppet i dödlyftet. Vanligtvis så brukar damerna ej tappa stången. Så resultatet 460 räcker till en sjundeplats. Sannah var inte helt nöjd – och det är ju positivt att man vill göra bra ifrån sig. Jag menar att det faktiskt finns kapacitet hos Sanna till att inom något år göra en serie som leder till 540 – 560 kg.  Segern i klassen går till ryskan Rychkova 585 kg före taiwanesisikan Hsieh 547,5 och tredjeplatsen till Yavorska, ukraina 530.

I klass 90 segrar Lugovaya, ryssland på 650 med ett världsrekord i bänk på 163,5. Posmitna, ukraina tvåa med 607,5 och trea Ganenko också ukraina med 547,5.

I klass +90 segrade Chao, taiwan på 645 före ryskan Pavlova på 620 och trea blev Willet USA på 560. Storfavoriten Lee missade ut sig i bænk – 3 grunda! Hun havde fået godkendt 272,5 kg i squat. Willet är en publikfavorit tack vare sin positiva stil alltid glad och verkar trivas med det hon gör. Inte som alla stenansikten från öst.

Av 100 deltagare var det faktiskt bara 3 stycken som missade ut sig.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det var en trevlig resa med samarbete över de nordiska gränserna med både Norge och Sverige. Vi hade en mycket trevlig avslutning på banketten tillsammans med Norge. På banketten serverades mycket och god mat. Och en modeshow som tilltalade de manliga ledarna.